Kohagen
Kohagen
Foto: Gustaf Åkerblom, 1981
Edvin (född 17 mar 1891)
Ester (född 6 aug 1892)
Elvira (född 12 dec 1893)
Edvard (född 8 sep 1895)
Ernst (född 21 sep 1897)
Eskil (född 12 jan 1899)
Evert (född 20 okt 1900)
Eva (född 11 mar 1903) - mor till Bert Lindström
Engelbrekt (född 29 nov 1904)
Enar (född 11 apr 1907)
Emil (född 3 feb 1909)
Personer som bott på Kohagen
År 1821 föddes torparen Erik Persson. Han flyttade från Frösunda till Kohagen med hustru Cajsa Persdotter (född 1826). De fick tre barn. Under tiden på Kohagen arbetade fem drängar hos honom.
Torparen Per August Lundqvist (född 1865-12-20) kom från Frösunda med hustru Alma Sofia (född Johansson 1871-09-10). De fick elva barn, alla döptes till namn som började på bokstaven "E":
Tidig bild från Kohagen. Observera personerna vid husknuten, förstorade på bilden till höger.
Foto: Okänd
Birger och Rosina Beckman med barnen Finn och Rose-Marie.
Foto: Okänd
Torparen Einar Helmer Ahlgren (född 1885) med hustru Elvira (som var dotter till Per August Lundqvist) och en fosterson bodde på Kohagen. Knut Eskil Lundqvist (född 1899) - bror till Einar Ahlgrens hustru - var dräng hos Ahlgren.
Thure Fritiof Egnell (född 1877) med hustru Elin Charlotte inflyttade från Bromma 27 mars 1920 och blev brukare på Kohagen. De fick nio barn - fyra döttrar och fem söner.
Johan Gustav Jansson (född 1891) med hustru Jenny Maria (född 1893) inflyttade från Västerhaninge 2 april 1924. De fick två döttrar och två söner.
Ernst Birger Beckman (född 1897-02-12) inflyttade från Danderyd 21 november 1925 med hustrun Marta Rosina, född Jarosch. De fick två barn, Finn och Rose-Marie. Dottern Rose-Marie (gift januari 1952 med Sven Söderqvist) köpte Kohagen 1974. Sven Söderqvist avled i januari 2005.
Detta var lite om boendet på Kohagen under 1900-talet. Kohagen var 1925, när Beckman flyttade in, en stuga på ett rum och kök.
1945 byggdes stugan om till nuvarande skick med virke från egen skog, sågad vid Granby kvarn.
Sammanställning av: Sven Söderqvist, kompletterat av Bert Lindström
Foto: Peter von Schoultz, 2003?
Skolminnen
Av Rose-Marie Söderqvist
Det är märkligt hur händelser i barndomen kan leva kvar medan nutida händelser faller i glömska. Hösten 1935 började jag i småskolan klasserna 1 – 2. Mellanskolan bestod av 3:e och 4:e klass och i storskolan huserade 5:e och 6:e klass. Det var trägolv överallt. Skolbänkarna bestod av bord och stol sammansatta med ett litet golv. Stolen gick inte att flytta. Längst fram på skolbänken fanns det ett lock med plats för pennor inunder. Bredvid pennorna skulle bläckflaskan stå.
Man doppade bläckpennan i flaskan, lyfte försiktigt upp och skrev några bokstäver tills bläcket tog slut och doppade igen. Det gällde att inte få bläcket att plumpa sig. Bläckplumpar, ja, så sa vi i alla fall. Sedan använde man läskpapper att torka bläcket med. Läskpapper är ett ord som nästan fallit ur minnet. Det var länge sedan man använde sådant.
För att återgå till skolbänken. Bänklocket lutade litet och det var en behaglig ställning att sitta så. Vi satt två och två i rader med en gång emellan. När vi skulle svara på en fråga eller ville något, räckte vi upp en hand, klev ur bänken och svarade. Tror aldrig att vi sade något sittande i bänken.
På rasterna hann vi inte göra så mycket, besökte kanske utedasset eller lekte kull, spelade fotboll eller handboll. Middagsrasten var lite längre. Då åt vi våra medhavda matsäckar ute i omklädningsrummet. När vi ätit våra smörgåsar och druckit mjölken ur glasflaskan, sprang vi ut på skolgården. Vi hade alltid något att göra, hoppa hage, hoppa rep eller bolla.
Mitt hem var en mindre lantgård. Jag hade ca 5 km till skolan, det var att traska och gå fram och tillbaka dagligen. När jag började 4:e klass fick jag en cykel, som alla ville bli skjutsade av. Jag minns att i slutet av september fick vi skördelov eller potatislov. För min del gällde det att plocka potatis.
Det sägs ofta att vi inte fick vara barn på den tiden, men visst var vi det. Med respekt och ödmjukhet tänker jag tillbaka på den tidens levnadsförhållanden. Om arbete, försörjning, aktiviteter, om kristiden, den blåblommiga sommarklänningen och mycket annat.
Nästa gång jag kom i kontakt med skolans värld blev som förälder. Förändringarna i klassrummet var inte så stora, bara modernare bänkar och ljusare väggar och golv.
Nu är det dags för barnbarnen. Visserligen har dom gått några år. Den riktiga klasskänslan försvinner nog. Redan i lekis började siffror och bokstäver lekas fram utan tvång. Dessutom har de flesta barn tillgång till dator. Barnbarnen sitter nu hemma med CD-skivor till datorn, där man kan via sagor lära sig både att läsa och skriva.
Det känns väldigt avlägset och längesedan att tänka tillbaka på bläckflaskan i skolbänken och smörgåsarna med mjölkflaskan i omklädningsrummet.
Övrigt
1935 köpte Beckman Trevnaden och 1963 även Vasalund/Kastenvik. Kohagen blev då cirka 50 hektar stort. På Kohagen hade man tre hästar och ett tiotal kor samt ungdjur, höns och grisar. Åkrarna var ett femtontal till antalet, men dikades, lades ihop och är nu bara tre stycken åkrar. I början av 1950-talet inköptes den första traktorn, som underlättade arbetet med jorden. 1970 slutade Beckman med jordbruket och arrenderade ut till Söderby gård, som brukade jorden fram till 2001. Från 2002 arrenderas jorden av Per Carlsson i Orkesta by.
Sven Söderqvist (född juli 1925, död januari 2005) framför Kohagen.
Foto: Peter von Scoultz
Waldheim styckades av från Kohagen 1951 och bebyggdes. I januari 1952 flyttade Rose-Marie och Sven Söderqvist in där.
I maj 1973 avled Birger Beckman och i augusti samma år dog sonen Finn. 1974 övertog Rose-Marie och Sven Kohagen.
Waldheim såldes till Helge och Ada Pettersson, komna från Brogård i Frösunda.