Kanske hade hon en korg i handen med svamp eller ägg på väg till Kulla för försäljning, kanske på torget i Stockholm. Om det fanns uthus för höns och ko eller gris, minns jag inte. Men i huset, vet jag, fanns fosterbarn, Nils Nyckel, som var äldst, och Sven Bergfors, som jag var skolkamrat med i småskolan. Att Sven var en hejare på att fånga kråkungar att få en slant för var lätt att förstå, liksom att jag tror att fröken hade förståelse för om Sven någon gång kom för sent. Alfred blev sjuk och familjen lämnade stället och flyttade till Gustafslund framme vid Granbyvägen, som just blivit ledigt. Året därpå dog Alfred Eklund. Så småningom fick båda sin gravplats på Orkesta kyrkogård.
Torpare på Plågen före Eklunds är Karl Erik Wahlin, född 1841, med hustru Maria Josefina, född 1846, med fyra barn. Efter Eklunds bodde ingen torpare mer på Stora Plågen. Det stod tomt tills en pensionerad trädgårdsmästare från söder om Stockholm hyrde det som fritidstorpare under några år på 1970- och 80-talet. Han hade kännedom om hur jordbruket och allemansskogen kan fungera som en liten inkomstkälla. Erik på Plågen levererar till torget.
Vid midsommar 2001 brann alltsammans ned, inte ens spår av grundmur finns kvar.